Världen är rätt mörk. Allt handlar om en själv, migmigmigmig hela tiden. Ingenting spelar någon roll - så länge allt funkar hos sig själv.
Men det finns människor i denna värld som jag bara vill krama. Sådana människor som tänker och gör saker för andra.

Sådana människor som står, oavsett årstid, oavsett väder, oavsett humör - vid övergångställerna där jag är bosatt. De, lite äldre människorna, står där och passar så att barn kan gå över och att bilarna stannar ordentligt. De står när det ösregnar, när det är snöstorm med deras oranga västar och lider. Det kallar jag människor med hjärtan.

Jag ska gottgöra dem, med vad har jag inte bestämt än. Men med något fint, vackert och med kärlek bakom. För dem förtjänar all kärlek som finns.



Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Glöm inte det tills nästa gång jag predikar.

Eran älskade Gud, Kajsa.